Sammandragningar

publicerat i Vardag;
Jag måste börja med att säga att jag har haft en otroligt lättsam graviditet utan några som hellst krämpor, så detta är inget klagoinlägg om hur jobbig graviditeten har blivit. För jag mår fortfarande väldigt bra, vi har bara stätt på lite komplikationer sådär på slutet och det är sammandragningar. 
Jag kände av sammandragningar tidigt i graviditeten, redan v 15 kände jag av det för första gången trotts att alla barnmorskor jag pratat med säger att det är för tidigt att känna av redan då. Men min livmoder spände och drog ihop sig till en stengård, då väldigt liten, boll. Det gjorde inte ont och det var väldigt sällan jag kände av dem, men jag kände dem!! Det har sedan smygit sig på och blivit allt fler men jag har jobbat på och inte tänkt så mycket på det. Men för ca 2 veckor sedan tyckte jag att det var konstatn spänt och det var knappt att det släppte emellen, det känndes som att det inte riktigt var som det borde. Jag ringde då förlossningen (då min bm hade semester) och de sa att jag borde komma in för en kontroll. Jag hade vid det här laget haft någon enstaka sammandragning per dag som även gjort lite ont, ingen olidlig smärta men som en molande mensvärk. Det kändes trotts allt skönt att få åka in på en kontroll och se så att allt såg bra ut med bebisen. Jag såg det mest som att vi skulle åka in för att jag skulle bli lite lugn då jag hade blivit lite stressad över situationen och om hur bebisen mådde.
Väl inne på förlossningen blev jag uppkopplad och fick mäta CTG i ca 20 minuter (detta var då direkt efter mitt jobb) och de första 10 minutrarna hade jag 2 sammandragningar och de sista 10 minutrarna hade jag 5 sammandragningar. Jag tyckte då att det inte var så märkvärdigt då jag upplevt att jag haft mer än så under dagen och kvällen innan, plus att jag var rätt farsinerad över att man såg sammandragningarnas styrka i ett diagramm, jag fick det som lite bekräftat det jag faktiskt hade känt. Men jag märkte på barnmorskan att hon tyckte det var lite mycket. Hon sa att läkaren ville kolla tappen så att jag inte börjat öppna mig och så skulle jag få en bricanylspruta för att stoppa värkarbetet som hon kallade det. Då vart allt plötsligt lite allvarligare kändes det som. Läkaren kom därefetr in och mätte och kollade tappen, allt såg bra ut då tappen var opåverkad och jag fick en bricanylspruta. Efter den var det verkligen hellugnt med sammandragningar och jag fick inget utslag på CTG mätningen, skönt. Men ett tag efter mätningen drog det igång igen, dock inte lika tätt och kraftfullt som innan. Läkaren ville dock ha kvar mig för observation över natten för att se hur det hela utvecklades. Morgonen efter gjordes en ny CTG mätning och det visade ca 2 sammandragningar på 20 minuter, så det hade lugnat ner sig. Jag blev hemskickad med två veckorssjukskrivning och order om att ta det lugnt och vila. Det som kändes skönt var att CTG mätningarna visade en fin kurva för bebisens hjärtljud och de sa att bebisen mådde jättebra, vilket var en lättnad att höra. Väl hemma tog jag det kanske inte så lund som jag borde, det är svårt att inte göra något... Sammandragningarna var lugnare de första dagarna hemma, men blev fler och fler och fick ca 1-2 om dagen som gjorde ont. Hade en tid hos min bm på MVC på tisdagen och tog upp detta med henne, hon tyckte inte alls att det var bra att sammandragningarna höll i sig fortfarande och verkligen inte att de gjorde ont. Det gjorde mig rätt stressad att se/höra henne så bekymrad över detta och sammandragningarna blev fler, så på onsdag morgon ringde jag in till förlossningen och berättade som det var igen. Det bad mig komma in och samma sak hände denna gång, bricanylspruta och en övernattning för observation. Tappen var fortfarande oförändrad men fick en förlängning på sjukskrivningen och bricanyltabletter att ta vid behov. Läkaren sa att jag nog kommer ha det såhär fram till förlossningenoch att det inte är någon fara, men att jag bör ta det lugt så att inte förlossningen startar för tidigt, hon sa att sammandragningarna inte bör komma regelbundet (mer än 2 på 10 minuter) och att de inte skulle göra ont. Isf skulle jag ringa in till dem igen. Väl hemma har jag tagit det ännu lugnare än innan, med dock inte tillräckligt lugnt. Natten mot söndag fick jag sammandragninga som gjorde rätt ont i ca 30 minuter, sedan satte effekten av bricanylen in. Har tagit ca 2 tabletter per dag. Söndagen var lugn, gjorde inte mycket. Men farm emot 22-23 på kvällen drog smärtsamma sammandragningar igång igen. Drog mig lite för att ta en tablett pga att man får rätt obehagliga biverkningar av dem. Så jag gick och la mig i sängen för att se om de avtog. Det gjorde det inte, det blev snarar värre och värre. Tillslut tyckte jag det gjorde konstant ont, som en rejäl mensvärk och det strålade ut i svanken så Victor fick masera emellanåt. Jag Tog en tablett men efetr ytterligare en halvtimma utan att smärtan försvann blev jag rätt frustrerad. Victor fick tappa upp ett bad då jag tänkte att det kanske lindrar lite, Och väl i badet försvann allt det onda (eller om effekten av bricanylen satte in) men sammandragningarna fortsatte. Vi beslöt oss då för att ringa och rådfråga vad vi skulle göra. När man redan varit inne två gånger på förlossningen ganska nyligt gruvar mab sig för att ringa ingen, även fasst att man inte ska det. Man känner sig som en belastning. Men stressen över att inte veta vad som händer och att det gång på gång blir så intensivt med samandragningar gör att man blir rätt orolig. Vi började iaf med att ringa 1177 som såklart hänvisade till förlossningen,och förlossningen sa att vi absolut skulle komma in för en kontroll igen.. Jag blev lite ledsen, man blir rätt frustrerad över hela situationen..Tack och lov har jag Victor vid min sida som alltid söttar och finns där för mig. Så inatt åkte vi då in igen. Dock avtog sammandragningarna på vägen in så väl inne vidare det bara en sammandragning på mätningen. Men då hade jag ju tagit en bricanyltablett. Jag förklarade läget och att jag tidigare under kvällen hade haft väldigt ont jämfört med innan. Så vi fick stanna kvar över natten. I morse tyckte jag att det kändes rätt lugnt så jag sa till att jag ville åka hem, men de ville först göra en ni CTG mätning och den visaden ändå ca 6-7 sammandragningar på 20 minuter. Dessa var dock inte smärtsamma. Bebisen fortsätter att må väldigt bra i magen vilket är skönt. Men jag förklarade för bm som satt med mig att jag känner mig väldigt frustrerad över situationen, jag har mått hur bra som hellst under hela graviditeten och så blir det såhär.. Och att jag känner mig dum som måste komma in för kontrollen så ofta. Men hon var väldigt förstående och lugnande, hon sa att det bara var att ringa så fort jag hade några funderingar. Hon förklarade att vissa har det såhär och att jag kanske kommer få åka in på kontroller såhär lite då och då för att ha koll fram till förlossningen, kändes skönt att hon tog sig tiden att prata med mig ordentligt. När vi sedan var klara och sett att bebisen fortsatt har det bra i magen fick jag åka hem med order om att vila och knipa, haha. Hon påpekade att varje dag bebisen får vara kvar i magen är väldigt viktig, trotts att det inte är katastroftidigt att föda nu. Så nu när jag kom hem la jag mig i ett bad, trotts värmen, då jag känner att det gör att jag slappnar av väldigt bra, efter det har jag bara legat på soffan och kollat på tv. Känner att dethär kan bli långa veckor nu. Men det är som det är och jag är glad och tacksam över att bebisen verkar må väldigt bra i min mage. Hoppas han stannar där inne tiden ut!
En till sak vi fått reda på under dessa kontroller är att lillrackaren ligger med rumpan neråt. Han har fortfarance ca 3 veckor på sig att vända sig själv innan det eventuellt blir ett vändninsförsök. Hoppas han vänder sig själv sanrt!! 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Felicia Åström:

Kämpa på Rebecca, du gör det bra! Snart är han här ❤️

Kommentera inlägget här :